search
top

Idolmötet

Torsdagen den 4 juni 2019 är en dag jag aldrig kommer att glömma. Då inträffade något av det största i mitt liv, undantaget när mina barn föddes givetvis. Men jag ska börja med att hoppa tillbaka 31 år i tiden till 1988, närmare bestämt den 5 mars. Redan veckor innan var jag så nervös, jag hade redan lyssnat på deras senaste album så jag kunde alla låtarna helt utantill. Def Leppard var ju hur heta som helst då, just i eran när musikvideos började ta över på tv. Animal, Women, Hysteria, deras låtar hörde man överallt. Jag stängde in mig på flickrummet och lyssnade på deras låtar högt och drömde mig bort. Det var på den tiden man växte upp och hoppades få träffa kärleken och att allt som skulle vara som på film, men innerst inne trodde man aldrig att det skulle hända en själv. Därför var drömmar det närmaste man kunde komma. Sedan växte man upp och insåg att verkligheten i många fall kan vara bättre än en dröm.

Min första konsert

Hur som helst, jag var 14 år gammal och skulle få åka på min första konsert någonsin. Vi bodde uppe i Norrland men min kusin bodde i Göteborg så vi skulle få bo där. Jag skulle åka tillsammans med en annan kusin och några vänner till henne. Vi skulle alla bo tillsammans och gå på konserten. Veckan innan vi skulle iväg så kommer jag så väl ihåg att mamma hade bokat tid hos frisören för mig, så att jag skulle vara fin när jag åkte. Frisören frågade då varför jag skulle bli så fin och jag sa att jag skulle åka och kolla på Def Leppard. Hon såg du väldigt frågande ut och undrade sedan om det var en båt eller så. Jag kunde knappt tro mina öron, Def Leppard var ju typ hela min värld och hon visste inte ens vilka de var! Eftersom det var långt till Göteborg så tog vi nattåget ner, bara en sån sak var stort för mig. Första gången jag åkte nattåg och man fick vatten i mini-tetror. På något vis tror jag att jag kommer ihåg precis allt den resan, alla små detaljer som jag sög in. Starkaste minnet var låten Photograph där de hade en lasershow på scen som var helt otrolig. De visade laserbilder av Marilyn Monroe kommer jag ihåg. Det var min första men inte sista rockkonsert.

Festival

Festival

Jag har inte missat många Sweden Rock festivaler, det är en stark och viktig tradition för mig. Nästan alla mina favoritband har jag fått sett där. Denna gång skulle jag dessutom få återse det första bandet jag sett live, Def Leppard. De skulle spela på Festival Stage sent under torsdagskvällen och jag var så laddad. Vi var där redan tidigt på eftermiddagen. Mina vänner skulle till något tält för att ta några öl men jag ville hålla igen lite den tiden på dagen för att orka med hela kvällen. När jag kände mig lite hungrig så sökte jag mig till ett av de lugnare mattälten lite bakom de andra. Det var nästan helt tomt där så det passade mig perfekt att få sitta ned lite i lugn och ro. Jag beställde min mat, en flaska vatten och slog mig ned. När jag ätit upp så kände jag mig ännu inte redo för att ge mig ut i myllret så jag satt kvar och kollade in facebook, instagram och snapchat. När jag kände mig klar med det så roade jag mig lite på spelasudoku innan jag ledsnade jag och loggade in på pokerstarscasino istället, där det finns lite mer action att välja bland.

Mötet

Det var nu det osannolika inträffade. När jag satt där så såg jag i ögonvrån hur en kille kom liksom bakifrån tältet i en öppning där. Han  stannade till och beställde mat och vände sig sedan om. Det var i det ögonblicket jag insåg vem det var, trummisen i Def Leppard, Rick Allen. Ni vet killen som bara har en arm. Jag kunde inte tro mina ögon och när han kom åt mitt håll och sen frågade om han fick slå sig ned så trodde jag att jag skulle dö. Det var som i en dröm.

Han var hur trevlig som helst, vi småpratade lite och han frågade vad jag spelade eftersom han noterat att jag spelade på mobilen. Efter att jag berättat så sa han att han hade en svaghet för att dela frukter i luften med svärd istället, jag antar att han menade appen Ninja fruit. Vi skrattade i alla fall åt det. Han satt inte så länge utan gick när det började komma mer folk. Det var ett magiskt möte för mig, jag ångrar bara att jag inte tog ett kort med honom men jag blev för blyg. Showen då? Ja, den var också helt magiskt. Def Leppard i mitt hjärta.

Comments are closed.

top